Kalciumbrist - Så påverkas du av ett lågt kalciumvärde

Kalcium är ett av kroppens viktigaste mineraler och spelar en central roll i att bygga och bibehålla starka ben och tänder, stödja muskelkontraktioner och reglera nervsignaler. Trots detta är kalciumbrist, eller hypokalcemi, relativt vanligt och kan orsaka en rad hälsoproblem om det inte upptäcks och behandlas i tid. Särskilt utsatta är kvinnor efter klimakteriet, äldre och personer med vissa medicinska tillstånd.

Är det vanligt med låga kalciumväden?

I många europeiska länder har traditionen av mejerikonsumtion bidragit till ett relativt högt kalciumintag jämfört med andra delar av världen, inte minst i Sverige. Trots detta visar studier att en betydande del av befolkningen fortfarande inte når det rekommenderade dagliga intaget av kalcium. Kvinnor efter klimakteriet och äldre är särskilt utsatta på grund av minskad benmassa och ofta lägre kalciumupptag.

I Sverige och andra nordiska länder kan risken för kalciumbrist öka under vinterhalvåret. Detta beror på en hög förekomst av D-vitaminbrist, då brist på solljus minskar kroppens produktion av vitaminet, vilket är avgörande för kalciumupptaget i tarmen. Även laktosintolerans, som är vanligt i vissa europeiska populationer, och mag-tarmsjukdomar som påverkar kalciumupptaget kan bidra till bristen.

Studier från Sydeuropa visar att befolkningen där tenderar att få i sig mindre kalcium än i Norden, vilket delvis kan förklaras av lägre konsumtion av mejeriprodukter och skillnader i kostvanor. Dessutom kan socioekonomiska faktorer, som begränsad tillgång till kalciumrika livsmedel, ytterligare förvärra problemet i vissa regioner.

Sammanfattningsvis är kalciumbrist ett utbrett problem även i Europa, trots en relativt hög medvetenhet om vikten av kalcium. Det är därför viktigt att hålla koll på sitt intag, särskilt för riskgrupper som äldre, kvinnor efter klimakteriet och personer med mag-tarmsjukdomar eller D-vitaminbrist.

Symtom på kalciumbrist (hypokalcemi)

Symtomen på kalciumbrist kan variera i både typ och svårighetsgrad beroende på hur allvarlig bristen är. Kalcium är avgörande för en rad kroppsfunktioner, inklusive muskelkontraktioner, nervsignalering och benhälsa, vilket innebär att en brist kan påverka flera system i kroppen. Här är några av de vanligaste symtomen att vara uppmärksam på:

• Muskelkramper och spasmer Är ett tydligt tecken på kalciumbrist. Detta beror på att kalcium behövs för att musklerna ska kunna slappna av efter en sammandragning. Vid brist blir musklerna överaktiva, vilket kan leda till smärtsamma kramper, särskilt i ben och händer.
• Stickningar och domningar låga nivåer kan orsaka stickande eller pirrande känslor, särskilt i händer, fötter och runt munnen. Dessa symtom är ofta en följd av störd nervsignalering.
• Trötthet och koncentrationssvårigheter kalciumbrist kan påverka energinivåer och hjärnans funktion, vilket kan leda till trötthet, minskad mental skärpa och svårigheter att fokusera.
• Oregelbundna hjärtslag vid svårare hypokalcemi kan hjärtat påverkas, eftersom kalcium är avgörande för hjärtmuskelns elektriska aktivitet. Detta kan orsaka oregelbundna hjärtslag, vilket kan kännas som hjärtklappning.
• Kramper och muskelryckningar i mer uttalade fall kan hypokalcemi orsaka ofrivilliga muskelryckningar och i vissa fall kramper, vilket kräver medicinsk behandling.
• Förvirring och humörförändringar allvarlig kalciumbrist kan påverka hjärnans funktion, vilket kan leda till förvirring, ångest, depression eller irritabilitet.
• Benskörhet och frakturer vid långvarig kalciumbrist kan skelettet påverkas, eftersom kroppen tar kalcium från benens förråd för att upprätthålla normala nivåer i blodet. Detta kan leda till benskörhet (osteoporos) och en ökad risk för benbrott.

Symtomen på kalciumbrist kan vara subtila i början och därför är det viktigt att vara uppmärksam på tidiga tecken, särskilt om du tillhör en riskgrupp. Vid misstanke om kalciumbrist bör du kontakta en läkare för utredning och behandling.

Sambandet mellan kalciumbrist och D-vitamin

D-vitamin är avgörande för kroppens förmåga att absorbera kalcium från maten. Vid D-vitaminbrist kan kalciumupptaget minska kraftigt, även om kalciumintaget via kosten är tillräckligt. Detta gör att brist på D-vitamin ofta leder till sekundär kalciumbrist. I länder som Sverige, där solljuset är begränsat under vinterhalvåret, är D-vitaminbrist vanligare, särskilt bland äldre, personer med mörkare hudton och de som spenderar mycket tid inomhus.

För att säkerställa optimalt kalciumupptag är det viktigt att upprätthålla tillräckliga D-vitaminnivåer. Detta kan uppnås genom att konsumera livsmedel som fet fisk, berikade mjölkprodukter och ägg, eller genom att ta D-vitamintillskott, särskilt under vintern.

Förebyggande av kalciumbrist

Att förebygga kalciumbrist börjar med en kalciumrik kost. Mejeriprodukter som mjölk, ost och yoghurt är utmärkta källor till kalcium. För dem som inte konsumerar mejeriprodukter finns kalcium i livsmedel som broccoli, mandlar, tofu och berikade växtbaserade drycker.

Regelbunden fysisk aktivitet, särskilt viktbärande träning som promenader eller styrketräning, är också viktigt för att stärka skelettet och minska risken för benskörhet. För personer med särskilda riskfaktorer, som laktosintolerans eller D-vitaminbrist, kan kalcium- och D-vitamintillskott vara nödvändiga. Rådgör alltid med en läkare innan du börjar med tillskott.

Rekommenderat dagligt intag av kalcium

Kroppens behov av kalcium varierar beroende på ålder, livsstil och biologiska faktorer. Kalcium är särskilt viktigt under perioder av tillväxt, som barndomen och tonåren, samt för gravida och ammande kvinnor, eftersom dessa grupper har ett ökat behov för att stödja skelettutveckling och andra kroppsfunktioner. Enligt Livsmedelsverkets rekommendationer bör det dagliga intaget av kalcium vara:

• Barn och tonåringar (10-17 år): 900 milligram
• Vuxna: 800 milligram
• Gravida och ammande: 900 milligram

Att säkerställa ett tillräckligt intag av kalcium genom kosten är avgörande för att bibehålla en god hälsa. Under barndomen och tonåren är behovet högre eftersom skelettet växer och utvecklas, medan vuxna behöver tillräckligt för att bibehålla starka ben och förebygga benskörhet. Gravida och ammande kvinnor behöver också extra kalcium för att stödja barnets skelettutveckling och för att förhindra att moderns skelettreserver töms.

Om du har svårt att nå det rekommenderade intaget genom kosten kan det vara klokt att konsultera en läkare för att diskutera om tillskott kan vara lämpligt för dig.

Diagnos och behandling av hypokalcemi

Kalciumbrist diagnostiseras vanligtvis med hjälp av ett blodprov, ett kalciumtest, där kalciumnivåerna i serum mäts. För att få en helhetsbild kan även nivåer av D-vitamin, magnesium och paratyreoideahormon (PTH) analyseras, eftersom dessa påverkar kroppens kalciumbalans.

Behandlingen beror på bristens allvarlighet. Vid mild brist kan kostförändringar och tillskott av kalcium och D-vitamin vara tillräckliga. Vid svår hypokalcemi kan intravenöst kalcium ges under medicinsk övervakning. För personer med kroniska tillstånd, som hypoparatyreoidism, krävs en långsiktig behandlingsplan.