Snabbversion
Vanliga förekommande blodprover vid cancerdiagnostik och uppföljning
Tumörmarkörer är ämnen som kan mätas i blodet och som produceras av tumörceller eller av kroppen som svar på en tumör. Dessa spelar en avgörande roll inom modern medicin för att diagnostisera, övervaka och utvärdera behandlingseffektiviteten vid cancer. Även om de inte alltid är tillförlitliga på egen hand för att ställa en diagnos så är det ett viktigt komplement till andra diagnostiska metoder såsom bilddiagnostik och biopsier.
Vad är en tumörmarkör?
Tumörmarkörer är substanser som antingen produceras direkt av cancerceller eller av kroppen som svar på närvaron av cancer. Dessa substanser kan ofta mätas genom blodprover och ger viktig information om närvaron eller utvecklingen av cancer. Det finns flera olika typer av tumörmarkörer, där var och en är associerad med specifika cancerformer. Några av de vanligaste markörerna är PSA, som används för att upptäcka prostatacancer, och CA 125, som används som komplement vid diagnos av äggstockscancer.
Vanliga tumörmarkörer och användningsområden
Tumörmarkörer erbjuder flera fördelar samtidigt som de kan ge värdefull information om sjukdomens närvaro, progression och hur väl en behandling fungerar. De är också mindre invasiva än andra metoder som biopsi eftersom att de kan mätas med ett enkelt blodprov. För vissa typer av cancer, som prostatacancer och bröstcancer, har de visat sig vara effektiva verktyg för tidig upptäckt.
Det är dock viktigt att förstå att tumörmarkörer inte alltid är tillförlitliga för att ställa diagnos på egen hand och bör därför kombineras med andra diagnostiska metoder som bilddiagnostik och biopsier. De är inte alltid specifika och förhöjda nivåer kan orsakas av andra sjukdomar, som inflammation eller godartade tillstånd.
Detta kan leda till falskt positiva resultat vilket kan skapa onödig oro hos patienten. Falskt negativa resultat kan också uppstå, särskilt i tidiga stadier av cancer, vilket gör att markörerna inte alltid är pålitliga för att upptäcka sjukdom tidigt.
PSA (Prostataspecifikt antigen)
PSA är en av de mest kända tumörmarkörerna och används främst för att upptäcka prostatacancer. Förhöjda PSA-nivåer kan dock också förekomma vid godartad prostataförstoring och inflammation, vilket gör den något ospecifik. Regelbundna PSA-tester kan hjälpa till att övervaka sjukdomsutvecklingen hos patienter med prostatacancer.
CA 125 (Cancerantigen 125)
CA 125 används ofta som en markör för äggstockscancer. Förhöjda nivåer kan dock även ses vid andra tillstånd såsom endometrios och vissa inflammatoriska sjukdomar. CA 125-testet används ofta för att följa upp behandlingseffektiviteten hos patienter med äggstockscancer.
CEA (Carcinoembryonalt antigen)
CEA är vanligast använd vid kolorektal cancer men kan även vara förhöjd vid andra gastrointestinala sjukdomar samt vissa inflammatoriska tillstånd. Det används ofta för att övervaka återfall hos patienter som behandlats för kolorektal cancer.
CA 19-9 (Cancerantigen 19-9)
Denna markör används främst vid pankreas- och gallgångscancer men kan också vara förhöjd vid lever- och magtarmsjukdomar. CA 19-9 kan hjälpa till att övervaka behandlingseffektiviteten hos patienter med dessa typer av cancer.
CA 15-3 (Cancerantigen 15-3)
CA 15-3 används huvudsakligen för att följa upp bröstcancer, särskilt vid metastaserande sjukdom. Förhöjda nivåer kan indikera återfall eller progression av sjukdomen.
AFP (Alfafetoprotein)
AFP är en viktig markör för diagnos av testikelcancer och levercancer. Förhöjda nivåer indikerar ofta en sämre prognos men kan också förekomma vid levercirros eller hepatit.
Beta-2-mikroglobulin
Denna markör används främst för att följa myelom och vissa typer av lymfom. Nivåerna kan också påverkas av njursjukdomar, vilket gör det viktigt att tolka resultaten i samband med andra kliniska fynd.
Tyreoglobulin
Tyreoglobulin är värdefull för uppföljning av behandlingseffektivitet vid sköldkörtelcancer. Efter kirurgi eller radiojodbehandling bör nivåerna sjunka, vilket indikerar framgångsrik behandling.
Viktiga överväganden vid användning av tumörmarkörer
Det är viktigt att förstå att tumörmarkörer inte alltid ger en exakt diagnos på egen hand. För personer som överväger att beställa tumörmarkörer genom egen remiss är det viktigt att förstå att dessa tester inte alltid ger ett definitivt svar. Ett förhöjt värde betyder inte nödvändigtvis cancer, och det kan krävas ytterligare tester för att ställa en korrekt diagnos. Dessutom kan vissa mediciner eller tillstånd, som njursjukdomar eller inflammatoriska tillstånd, påverka resultaten.
Framtidens tumörmarkörer
Forskningen inom tumörmarkörer fortsätter att utvecklas snabbt. Ny teknik som "liquid biopsy", där tumör-DNA analyseras direkt i blodet, och proteomik, där proteinmönster undersöks, förväntas förbättra cancerdiagnostiken i framtiden. Dessa framsteg kan göra det möjligt att upptäcka cancer ännu tidigare och med större precision än vad som är möjligt idag, vilket kan leda till bättre behandlingsresultat och längre överlevnad för patienter.