Insulin är ett hormon som produceras av betacellerna i bukspottkörteln. Det är avgörande för att reglera blodsockernivåerna i kroppen genom att underlätta upptaget av glukos i cellerna. När vi äter och blodsockernivån stiger, frisätter bukspottkörteln insulin för att hjälpa cellerna att absorbera glukos och använda den som energi.
Vad har insulin för funktion i kroppen?
Insulinets främsta funktion är att reglera blodsockernivåerna genom att hjälpa cellerna ta upp glukos från blodet. Insulin har också en central roll i att lagra överskottsenergi som glykogen samt att främja fettlagring och proteinsyntes vilket i sin tur bidrar till att balansera kroppens energinivåer på både kort och lång sikt.
- Reglering av blodsockernivån Insulins primära uppgift är att hålla blodsockernivåerna inom ett hälsosamt intervall. När vi äter bryts kolhydrater ner till glukos, vilket leder till en ökning av blodsockret. Insulin hjälper cellerna att ta upp glukos från blodet, vilket sänker blodsockernivån.
- Lagring av överskottsenergi Förutom att reglera blodsockret hjälper insulin även till med lagring av överskottsenergi. När det finns mer glukos än kroppen behöver för omedelbar energi, omvandlas det till glykogen som lagras i levern och musklerna för senare användning.
- Fett- och proteinmetabolism Insulin spelar också en roll i fett- och proteinmetabolismen genom att främja fettlagring och proteinsyntes. Detta innebär att insulin inte bara påverkar blodsockret utan också kroppens övergripande energibalans.
Vad innebär insulinresistens?
Insulinresistens uppstår när kroppens celler inte svarar effektivt på insulin, vilket gör det svårare för glukos att tas upp från blodet och in i cellerna. Som svar på detta börjar bukspottkörteln producera mer insulin för att försöka övervinna resistensen, vilket leder till högre nivåer av både insulin och glukos i blodet. Detta tillstånd kan över tid försämra bukspottkörtelns förmåga att producera tillräckligt med insulin, vilket ökar risken för utveckling av typ 2-diabetes.
Orsaker till insulinresistens
- Övervikt och fetma överflödig kroppsvikt, framförallt bukfetma är en av de främsta orsakerna till insulinresistens.
- Fysisk inaktivitet brist på motion kan över tid minska cellernas känslighet för insulin.
- Geneti: vissa människor har en genetisk predisposition för insulinresistens.
- Dålig kosthållning ett högt intag av socker och raffinerade kolhydrater kan över tid bidra till utvecklingen av insulinresistens.
Symtom vid insulinresistens
Insulinresistens utvecklas vanligtvis gradvis och många märker inga tydliga symtom i början. När kroppen börjar kämpa med att reglera blodsockret kan dock vissa tecken uppstå. Symtomen kan variera beroende på hur länge insulinresistensen har pågått och i vilken grad den påverkar kroppen. I vissa fall upptäcks tillståndet först när blodsockernivåerna har blivit tillräckligt höga för att diagnostisera prediabetes eller typ 2-diabetes.
- Ökad hunger, särskilt efter kolhydratrika måltider
- Trötthet och energibrist
- Svårigheter att gå ner i vikt eller oförklarlig viktuppgång
- Mörka fläckar på huden, särskilt i armhålor och nacke (acanthosis nigricans)
- Ökad törst och frekvent urinering
- Koncentration- och minnessvårigheter
Hantering av insulinresistens
Att hantera insulinresistens kräver en kombination av kost och livsstilsförändringar. En hälsosam, fiberrik kost med lågt sockerintag stabiliserar blodsockret och förbättrar insulinkänsligheten. Regelbunden motion, minst 150 minuter per vecka, hjälper musklerna att effektivt använda glukos utan behov av extra insulin. Viktminskning, även måttlig, kan avsevärt förbättra insulinkänsligheten, särskilt för personer med övervikt. Stresshantering genom tekniker som meditation eller yoga är också viktig, eftersom stress och höga kortisolnivåer kan försämra kroppens insulinsvar. Här följer en kortsammanfattning;
- Hälsosam kost
- Regelbunden motion
- Viktminskning
- Stresshantering
Referensvärde för Insulin fS
Referensintervallet för insulin i fastande tillstånd (Insulin FS) är normalt sett