Beta-2-mikroglobulin eller (B2M) är ett lågmolekylärt protein som utgör en integrerad del av MHC klass I-komplexet och uttrycks p å ytan av nästan alla kärnförsedda celler i kroppen. Proteinet frisätts kontinuerligt vid normal cellomsättning och filtreras via njurarna. Under fysiologiska förhållanden är nivåerna av B2M stabila, men vid ökad cellomsättning, immunaktivering eller njurfunktionsnedsättning kan nivåerna stiga markant.
Förhöjda nivåer av B2M kan ses vid en rad patologiska tillstånd, inklusive lymfoproliferativa sjukdomar, myelom, kroniska infektioner och inflammatoriska tillstånd. Eftersom B2M också utsöndras via njurarna är det en viktig biomarkör för att bedöma njurfunktion, särskilt vid kronisk njursvikt där clearance av proteinet är nedsatt.
Inom onkologin används B2M som en tumörmarkör, främst vid hematologiska maligniteter som multipelt myelom, lymfom och kronisk lymfatisk leukemi (KLL). Förhöjda nivåer återspeglar den ökade omsättningen av maligna celler och korrelerar ofta med tumörbörda och sjukdomsstadium. Vid multipelt myelom är B2M en central prognostisk faktor och ingår i det internationella stadieindelningssystemet (ISS) där höga nivåer indikerar en sämre prognos. Vid KLL kan B2M-nivåerna ge information om sjukdomens aggressivitet och progression.
Eftersom B2M är involverat i immunsystemets aktivitet kan nivåerna också vara förhöjda vid andra tumörformer, särskilt i avancerade stadier där immunsystemet är aktiverat. Markören används därför inte enbart för diagnostik utan även för att övervaka sjukdomsutveckling och behandlingssvar vid vissa cancerformer.
S-B2M vid hematologiska maligniteter och tumörsjukdomar
Beta-2-mikroglobulin har en central roll som tumörmarkör inom onkologi, särskilt vid hematologiska maligniteter såsom multipelt myelom, lymfom och kronisk lymfatisk leukemi (KLL). Förhöjda nivåer återspeglar en ökad omsättning av maligna celler och är starkt korrelerade med tumörbörda och sjukdomsstadium. Vid multipelt myelom används B2M som en prognostisk faktor och ingår i det internationella stadieindelningssystemet (ISS), där höga nivåer indikerar en sämre prognos och kortare överlevnad. Vid KLL kan förhöjda B2M-nivåer vara en indikator på sjukdomsprogression och behandlingsbehov.
Förutom sin roll vid hematologiska cancerformer kan B2M också vara förhöjt vid solida tumörer, särskilt i avancerade stadier där immunsystemet är aktiverat. Markören används därför inte enbart vid diagnostik, utan även för att följa sjukdomsutveckling och behandlingssvar. Eftersom B2M produceras av nästan alla celler i kroppen och kan påverkas av andra faktorer, är det viktigt att tolka resultaten i kombination med andra tumörmarkörer och/eller kliniska fynd.
Referensvärden och tolkning av Beta-2-mikroglobulin
Normala nivåer av Beta-2-mikroglobulin i blodet är i normalfallet väldigt låga, men en stegring kan indikera en pågående sjukdomsprocess. Förhöjda nivåer ses ofta vid hematologiska maligniteter, inflammatoriska sjukdomar och njurinsufficiens.
Referensintervall för Beta-2-mikroglobulin
Enhet: mg/L
| Ålder | Referensintervall |
|---|---|
| <60 år | <1,9 |
| 60-70 år | <2,1 |
| >70 år | <2,4 |
- Värden under 2,4 mg/L anses oftast vara normala, men referensintervallet kan variera beroende på laboratoriemetod och klinisk kontext. Provsvar bör även alltid tolkas av behandlande läkare.
Förekommande symtom vid förhöjda provsvar
Symtomen vid förhöjt Beta-2-mikroglobulin beror helt på den underliggande sjukdomen snarare än på själva nivåerna av proteinet. Vid hematologiska maligniteter som multipelt myelom kan symtomen inkludera skelettsmärta, trötthet, viktminskning och ökad infektionsbenägenhet. Vid kronisk njursvikt kan förhöjt B2M vara ett tecken på försämrad njurfunktion, där symtom som trötthet, ödem och elektrolytrubbningar kan förekomma.
Eftersom Beta-2-mikroglobulin är en ospecifik markör är det viktigt att tolka resultaten i kombination med andra diagnostiska tester och kliniska fynd för att fastställa den bakomliggande orsaken och initiera adekvat behandling.