CA 19-9

Analys av tumörmarkören CA 19-9?

Analys av CA 19-9 används för att hjälpa till att identifiera och övervaka behandling av främst bukspottkörtelcancer. Men förhöjda nivåer av CA 19-9 kan också ses vid andra maligna och benigna tillstånd, vilket gör att det inte är en specifik tumörmarkör för bukspottkörtelcancer.

Cancerformer där CA 19-9 kan förekomma i förhöjda koncentrationer:

• Bukspottkörtelcancer (70-90 % av fallen)
• Gallgångscancer (upp till 80 % av fallen)
• Kolorektalcancer (ca 30-40 % av fallen)
• Levercancer
• Magcancer (ventrikelcancer)

Benigna tillstånd där CA 19-9 koncentrationen kan vara förhöjd:

• Levercirros
• Pancreatitis (bukspottkörtelinflammation)
• Kolecystit (inflammation i gallblåsan)
• Inflammatoriska tarmsjukdomar (t.ex. Crohns sjukdom)
• Diabetes mellitus

CA 19-9 är därför inte en specifik tumörmarkör, vilket innebär att förhöjda nivåer kan förekomma vid flera olika cancerformer och även vid icke-maligna tillstånd. Därför bör alltid CA 19-9-analysen alltid tolkas i samband med andra kliniska fynd och andra diagnostiska tester. Genom att mäta koncentrationen av CA 19-9 i blodet kan läkaren få viktig information som kan användas som en del av diagnostik och behandling.

• Identifiera risk för cancer: Om en patient uppvisar symtom som buksmärtor, viktnedgång eller gulsot kan ett CA 19-9-test hjälpa till att avgöra om ytterligare utredningar behövs.
• Följa behandlingens effekt: Under och efter behandling för bukspottkörtelcancer mäts CA 19-9-nivåerna regelbundet för att se hur väl behandlingen fungerar. En minskning av CA 19-9-nivåerna tyder ofta på att behandlingen är effektiv.
• Upptäcka återfall tidigt: Om CA 19-9-nivåerna börjar stiga igen efter avslutad behandling kan det vara ett tidigt tecken på att cancern har återkommit.

Det är viktigt att notera att förhöjda CA 19-9-nivåer inte alltid betyder att man har cancer. Nivåerna kan också vara förhöjda vid andra tillstånd, inklusive godartade sjukdomar. Därför används CA 19-9-testet oftast tillsammans med andra undersökningar, som bilddiagnostik, för att ge en mer komplett bild av patientens hälsotillstånd. Testet är ett värdefullt verktyg för läkare att fatta informerade beslut om diagnos och behandling.

Tolkning av provsvar S-CA 19-9

Provsvar kan variera med upp till 10–20% med anledning av provtagningsvariation, metodfel och individuella variationer. Endast förändringar på 20% eller mer anses vara kliniskt signifikanta, medan mindre förändringar bör tolkas med försiktighet och bekräftas med upprepad testning.

Förhöjda nivåer av CA 19-9 (provsvar över 37 kE/L) kan observeras vid flera maligna tillstån så som pankreascancer, gallgångscancer, ventrikelcancer och kolorektalcancer. Det är också viktigt att notera att en lätt ökning av CA 19-9 kan förekomma vid godartade tillstånd som cystisk fibros, levercirros, primär biliär cirros, kolecystit, pankreatit och reumatoid artrit.

Det är värt att nämna att förmågan att producera CA 19-9-antigenet är beroende av att patienten uttrycker Lewis-blodgruppsantigenet. Om patienten saknar detta antigen kommer de inte att kunna producera CA 19-9, även om en malign sjukdom är närvarande. Därför krävs en noggrann klinisk bedömning och en holistisk syn på patientens hälsotillstånd för att korrekt tolka resultaten och avgöra om vidare utredning behövs.

Referensintervall för CA 19-9

• Lägre än 37 U/mL

Detta innebär att CA 19-9-värden under 37 U/mL anses vara inom det normala intervallet. Värden över detta kan indikera behov av vidare utredning, men måste alltid tolkas i samband med kliniska fynd och eventuella symtom.