Vad är förmaksflimmer?
Förmaksflimmer är en typ av hjärtarytmi där hjärtats förmakar slår oregelbundet och ofta mycket snabbt. Det elektriska kaoset i förmaken gör att dessa inte längre kontraherar effektivt, vilket leder till att blodet inte pumpas vidare på ett optimalt sätt till kamrarna. Detta kan orsaka stagnation av blod, vilket i sin tur ökar risken för blodproppar, stroke, hjärtsvikt och andra hjärtkomplikationer. Förmaksflimmer är den vanligaste förekommande hjärtarytmin, särskilt bland äldre, och risken för att drabbas ökar med åldern.
Det finns olika typer av förmaksflimmer, inklusive:
- Paroxysmalt förmaksflimmer: Episoderna börjar och slutar spontant, ofta inom 48 timmar men kan pågå upp till sju dagar.
- Persisterande förmaksflimmer: Flimret pågår längre än sju dagar och kräver behandling, exempelvis elkonvertering eller antiarytmika, för att återfå normal hjärtrytm.
- Permanent förmaksflimmer: Ett tillstånd där sinusrytm inte kan eller inte längre försöks återställas, ofta efter gemensamt beslut mellan patient och läkare.
Hur känns förmaksflimmer?
Symtomen på förmaksflimmer varierar kraftigt mellan individer. Vissa personer är helt asymtomatiska och upptäcker tillståndet först vid en rutinkontroll, medan andra får tydliga och påtagliga besvär. Vanliga symtom inkluderar:
- Hjärtklappning: En känsla av att hjärtat slår snabbt, hårt eller oregelbundet.
- Trötthet: Onormal trötthet och orkeslöshet som inte står i proportion till fysisk ansträngning.
- Andfåddhet: Svårigheter att andas, särskilt vid motion eller när man ligger ner.
- Bröstsmärtor: Obehag eller tryckkänsla i bröstet, särskilt vid samtidig hjärtsjukdom.
- Yrsel eller svimning: Oregelbunden rytm kan leda till tillfälligt blodtrycksfall.
- Hosta: En mindre vanlig men förekommande reaktion vid hjärtsvikt eller vid flimmerattacker i liggande position.
- Ångest: En känsla av oro och obehag kopplat till den onormala hjärtrytmen.
Varför får man förmaksflimmer?
Förmaksflimmer är ett komplext tillstånd med många möjliga orsaker. I många fall finns flera bidragande faktorer:
- Högt blodtryck: Den vanligaste riskfaktorn.
- Hjärtsjukdom: Klaffel, hjärtsvikt, kranskärlssjukdom, tidigare hjärtinfarkt.
- Sköldkörtelproblem: Särskilt överfunktion, men även underaktiv sköldkörtel kan bidra.
- Kroniska sjukdomar: Exempelvis diabetes, lungsjukdomar som KOL eller sömnapné.
- Infektioner och inflammation: Akuta sjukdomstillstånd som lunginflammation eller allmän infektion kan utlösa förmaksflimmer.
- Kirurgi: Särskilt hjärtoperationer kan orsaka postoperativt flimmer.
- Livsstilsfaktorer: Alkohol (särskilt "holiday heart syndrome"), koffein, nikotin och psykologisk stress.
- Genetik: Hereditet spelar en roll, särskilt hos yngre personer utan uppenbar riskfaktor.
Hur vet man om man har förmaksflimmer?
För att diagnostisera förmaksflimmer krävs oftast ett EKG. Om rytmrubbningen är sporadisk, kan längre övervakning krävas:
- EKG (elektrokardiogram): Den primära diagnostiska metoden, som måste tas under en pågående attack.
- Holter-monitor: 24–72 timmars kontinuerlig övervakning av hjärtrytmen.
- Event Recorder: Långtidsregistrering upp till flera veckor, aktiveras vid symtom.
- Ekokardiografi: För att bedöma hjärtats struktur, funktion, eventuella klaffsjukdomar eller förstoring av vänster förmak.
- Blodprov: För att utesluta bidragande faktorer såsom elektrolytrubbningar, anemi, infektion, sköldkörtelrubbning (sköldkörteln), nedsatt njurfunktion (njurfunktion), eller samtidig systemsjukdom.
Är förmaksflimmer ofarligt?
Nej, förmaksflimmer är inte ofarligt även om det inte alltid märks. Det kan ge upphov till allvarliga komplikationer:
- Stroke: Blodproppar kan bildas i förmaken och vandra till hjärnan.
- Hjärtsvikt: Långvarigt obehandlat flimmer belastar hjärtat.
- Försämrad livskvalitet: Symtomen kan påverka ork och psykiskt välmående.
Därför är det viktigt att få diagnos och påbörja behandling i tid.
Behandling och hantering
Behandlingen styrs av patientens symtom, risk för stroke, hjärtats funktion och eventuella bakomliggande sjukdomar. Det finns två huvudsakliga strategier:
- Rytmkontroll: Återställande av normal sinusrytm med elkonvertering, läkemedel (antiarytmika) eller ablation.
- Frekvenskontroll: Att begränsa hjärtfrekvensen utan att återställa normal rytm, ofta med betablockerare eller kalciumantagonister.
- Antikoagulantia (blodförtunnande): För att förebygga blodproppar, beroende på risken (värderas med CHA₂DS₂-VASc-score).
- Ablation: Invasiv behandling där problematiska elektriska kretsar i förmaken avlägsnas eller isoleras, ofta genom kateterburen teknik.
- Livsstilsförändringar: Viktminskning, fysisk aktivitet, minskad alkoholkonsumtion och rökstopp minskar risken för återfall.
Målet med behandlingen är att förbättra livskvaliteten, förebygga komplikationer och återställa normal hjärtfunktion där möjligt.
