Orsaker till Prolaktinom
Prolaktinom är en godartad hypofystumör som överproducerar prolaktin och kan orsaka hormonella störningar som menstruationsrubbningar, infertilitet och minskad sexlust.
Den exakta orsaken till varför vissa utvecklar prolaktinom är inte helt känd, men forskning tyder på att genetiska faktorer kan spela en roll. Vissa patienter kan ha en ärftlig benägenhet att utveckla hypofystumörer, till exempel vid tillstånd som multipel endokrin neoplasi typ 1 (MEN1), där flera endokrina organ påverkas. Hormonella störningar eller förändringar i hypofysen kan också bidra till utvecklingen av dessa tumörer.
Trots att prolaktinom är godartat och inte sprider sig kan tumören växa och orsaka tryck på omkringliggande strukturer som synnerven.
Symtom på prolaktinom
Förhöjda prolaktinnivåer kan störa hormonbalansen i kroppen genom att minska frisättningen av könshormoner från hypofysen. Detta leder till så kallad sekundär hypogonadism som ofta är en av de första signalerna på prolaktinom och kan leda till flera olika symtom.
- Trötthet och energibrist: Många upplever en konstant trötthet trots att de sover tillräckligt.
- Menstruationsrubbningar: Kvinnor kan uppleva oregelbunden mens eller utebliven mens (amenorré).
- Bröstmjölksproduktion: Ovanlig mjölkproduktion från brösten (galaktorré) kan uppstå även om man inte är gravid eller ammar.
- Minskad sexlust: Både män och kvinnor kan uppleva minskad libido på grund av låga nivåer av könshormoner.
- Synproblem: Större tumörer kan trycka på synnerven och leda till synfältsbortfall eller suddig syn.
Så många drabbas av prolaktinom
Prolaktinom är en relativt sällsynt tumörform. En svensk studie visar att cirka 1,6 personer per 100 000 drabbas årligen Sjukdomen är vanligast hos kvinnor i åldern 20–40 år, men efter klimakteriet är förekomsten lika stor hos båda könen. De flesta kvinnor som drabbas har så kallade mikroprolaktinom, där tumören är mindre än 10 mm. Hos män är det däremot vanligare med större tumörer, så kallade makroprolaktinom, som är 10 mm eller större. Medelålder vid diagnosen är cirka 30 år för kvinnor och 40 år för män.
Diagnos av prolaktinom
Prolaktinom diagnostiseras vanligtvis genom blodprov som mäter koncentrationen av prolaktin, i kombination med bilddiagnostik för att bekräfta förekomsten av en tumör i hypofysen.
- Blodprov: Ett prolaktintest mäter mängden prolaktin i blodet. Kraftigt förhöjda nivåer kan indikera ett prolaktinom.
- MR-undersökning: Magnetresonanstomografi (MR) används för att visualisera hypofysen och identifiera tumörens storlek och plats.
- PEG-fällning: En särskild testmetod för att skilja mellan aktivt prolaktin och makroprolaktin, vilket kan påverka testresultaten.
Prolaktinprov vid utredning av prolaktinom
Prolaktinprov används för att diagnostisera och övervaka prolaktinom. Förhöjda prolaktinnivåer indikerar ofta en tumör i hypofysen. Vid höga värden (över 5000 mIE/L) misstänks prolaktinom, och MR-undersökning bekräftar diagnosen. Normala referensintervallen för kvinnor och män skilljer sig dock där kvinnor som ej är gravid förväntas att ha ett prolaktinvärde mellan 70 - 350 mIE/L och män ca 60 - 260 mIE/L.
Behandling av prolaktinom
Behandlingen av prolaktinom fokuserar på att sänka prolaktinnivåerna och minska tumören, ofta med hjälp av medicin:
- Läkemedel: Mediciner som bromokriptin eller kabergolin används för att minska prolaktinproduktionen och krympa tumören.
- Kirurgi: Om mediciner inte fungerar, eller om tumören trycker på känsliga delar av hjärnan, kan operation behövas för att ta bort den.
- Strålbehandling: I ovanliga fall kan strålbehandling användas om andra behandlingar inte har hjälpt.
- Uppföljning: Regelbundna blodprover och MR-undersökningar görs för att se till att behandlingen fungerar och att tumören inte växer tillbaka.