Vad är testikelcancer?
Testikelcancer uppstår i testiklarna, där spermier och det manliga könshormonet testosteron produceras. Det finns två huvudtyper av testikelcancer:
- Seminom – en långsamt växande tumör som utvecklas från könsceller i testiklarnas sädeskanaler. Den är känslig för både strålbehandling och cytostatika.
- Non-seminom – en mer heterogen grupp av testikelcancer som består av olika celltyper, såsom embryonalt carcinom, teratom, choriocarcinom och gulesäckstumör. Non-seminom tenderar att växa snabbare än seminom och kräver ofta mer intensiv behandling.
Båda typerna utvecklas från samma typ av könsceller men har olika egenskaper och behandlingsstrategier.
Symtom vid testikelcancer
Det vanligaste symtomet är en förstorad eller svullen testikel. Andra symtom kan inkludera:
- En knöl eller förhårdnad i testikeln
- Smärta eller obehag i testikeln eller pungen
- Diffus värk eller tyngdkänsla i pungen
- Ryggont eller buksmärtor, om cancern har spridit sig till lymfkörtlar i buken
- Bröstförstoring (gynekomasti), vilket kan bero på ökad produktion av beta-hCG, en tumörmarkör
Det är viktigt att notera att en förstorad testikel även kan bero på andra tillstånd, som infektion eller vätskeansamling hydrocele, vilket kan kräva annan behandling. Därför är det viktigt att uppsöka läkare vid misstänkta förändringar.
Diagnos och undersökning
Om en knöl eller förhårdnad upptäcks i testikeln görs vanligtvis ultraljudsundersökning för att bedöma vävnadens struktur. Blodprover tas också för att analysera tumörmarkörer, vilka kan hjälpa till att fastställa diagnos och behandlingsstrategi.
Tumörmark örer vid testikelcancer
- AFP Alfa-1-Fetoprotein – Förhöjt vid non-seminom, men inte vid rena seminom. Ett högt AFP-värde innebär att tumören innehåller icke-seminomatösa celltyper.
- Beta-hCG HCG – Kan vara förhöjt vid både seminom och non-seminom. Höga nivåer av beta-hCG kan tyda på mer aggressiv sjukdom, samma markör som analyseras vid misstänkt graviditet hos kvinnor.
- LDH Laktatdehydrogenas – En mindre specifik markör som kan vara förhöjd vid mer avancerad testikelcancer och speglar tumörbördan.
Vid misstanke om testikelcancer avlägsnas den drabbade testikeln genom en operation så kallad orkiektomi i syfte att fastställa diagnosen och analysera tumörens typ och spridning.
Behandling vid testikelcancer
Behandlingen beror på vilken typ av testikelcancer som diagnostiserats och om den har spridit sig.
- Seminom i tidigt skede behandlas med operation och ibland kompletterande strålbehandling eller lågdos cytostatika för att minska risken för återfall.
- Non-seminom behandlas oftare med cytostatika, särskilt om cancern har spridit sig. Om tumören är lokaliserad kan operation ibland vara tillräcklig.
Vid spridd sjukdom används kombinationer av cytostatika, såsom BEP-regimen (bleomycin, etoposid och cisplatin), som har visat sig vara mycket effektiv mot testikelcancer. I vissa fall kan kirurgi behövas för att avlägsna metastaser efter cytostatikabehandling.
Uppföljning efter behandling
Efter avslutad behandling följs patienter upp regelbundet med blodprover och bilddiagnostik (t.ex. CT-undersökning) för att upptäcka eventuella återfall i ett tidigt skede. Tumörmarkörer som AFP, beta-hCG och LDH mäts vid varje uppföljning för att övervaka om sjukdomen återkommer.
Prognos
Prognosen för testikelcancer är mycket god, särskilt vid tidig upptäckt. Cirka 98 % av de som diagnostiseras botas helt, och även vid spridd sjukdom finns effektiva behandlingsalternativ som kan bota eller kraftigt förlänga överlevnaden.
Självundersökning av testiklar
Regelbunden självundersökning kan hjälpa till att upptäcka förändringar tidigt. Det görs enklast i duschen när huden är avslappnad:
- Känn igenom varje testikel med båda händerna och rulla den försiktigt mellan tummen och fingrarna.
- Jämför testiklarna – det är normalt att den ena är något större.
- Känn efter knölar eller förhårdnader – även små förändringar bör undersökas av en läkare.
Vid misstänkta förändringar ska läkare kontaktas för vidare utredning.